Behandling av en patient med stroke
Jag blev tillfrågad av en dotter till en äldre man om jag trodde att ansiktszonterapi kunde vara till nytta för honom. Han hade fått stroke vid två tillfällen och var nu sängliggande på ett vårdhem. Han hade tappat talförmågan (ja han ”pratade” men det var mycket svårt att förstå), hade starr och mycket nedsatt hörsel.
Vid det första besöket konstaterade jag att han hade en tjocktarmsdepå ( en depå är en belastad zon, tjocktarmszonerna finns på var sida om näsan), d v s. hans grundobalans fanns där. Det visade sig också att han hade opererats för tarmvred tidigare. Han hade dessutom KOL efter många års rökning. (Lunga och tjocktarm är ”parorgan” enligt kinesisk medicin, dvs de påverkar varandra).
Jag lade upp en behandlingsplan med obalansen i tjocktarmszonen som grund. Jag arbetade även på punkter som var kopplade till hans stroke. De första gångerna var hans dotter med vid behandlingarna.
Efter tre gånger hade han börjat äta och dricka bättre, enligt personalen på vårdhemmet. Dessutom rörde han på fötterna vilket han inte brukade göra enligt dottern.
Jag fortsatte att besöka honom en gång per vecka. Han somnade ofta under behandlingarna, och då ryckte det i hela hans kropp ibland. Personalen sade också att han försökte prata mer och mer.
Vissa veckor var han för svag för att få behandling (förkylning, magsjuka t.ex.), så det kunde bli uppehåll på några veckor ibland.
Efter 10 behandlingar började han ”prata” mer och mer, det verkade som om han var mer alert över huvud taget.
Den sista gången som jag besökte honom var han mycket pratglad. Han sade flera tydliga ord, så vi kunde samtala ganska bra. Han hade dock en trött blick, den var liksom livstrött.
Han avled några veckor senare i lunginflammation. Jag är säker på att han var livstrött och lät sig lämna det här livet. Jag tycker dock att jag tillförde honom något hans sista månader. Behandlingen som gjorde honom gott, beröringen… även hans barn såg att han mådde gott, eller rättare sagt så gott som möjligt i hans situation.
1:a beh. Satt framför honom och gav behandling, mest för att han skulle se mig och inte tycka att det kändes underligt. Man sitter vanligen vid huvudändan och behandlar.
2:a beh. Satt bredvid och bakom honom, det fungerade bättre.
3:e beh. Han hade börjat äta och dricka bättre enl. personalen. Under behandlingen rörde han på fötterna, vilket han inte brukade göra enligt dottern.
4:e beh. Han sov när jag kom. Jag jobbade på de vanliga punkterna. Han försökte verkligen prata när jag skulle gå och han klappade mig på kinden och vinkade.
5:e beh. Idag frågade jag personalen om de märkt någon förändring. De sade att han pratade mer nu än tidigare.
6:e beh. Idag sa en ur personalen att han har börjat prata mer. Han försökte prata med mig, men jag förstod och hörde inte vad han sa. Han har ett mycket talande minspel i alla fall. Han somnade gott och snarkade, det ryckte i hela kroppen.
7:e beh. Två veckors uppehåll. Han såg ut att ha gått ner i vikt och hostade mycket. Han var vaken hela tiden. Han pratade så mycket och jag förstod nästan inget! Frustrerande. Han sa ”skönt” i alla fall. Han tog mig i handen. Jag förkortade behandlingen något, för han verkade trött. Tänk om jag kunde göra underverk!!!
8:e beh. En veckas uppehåll. Han sov när jag kom, men vaknade snabbt. Han såg lite undrande på mig först. Han somnade om. Det ryckte i benen.
9:e beh. Vaken, log igenkännande. Han pratade mycket.
10:e beh. Besök av dottern. Han pratade väldigt mycket idag.
11:e beh. Mycket prat med hög och klar röst. Han hade fått remiss till logoped.
12:e beh. Han hade sin hörapparat idag. Pratade och log.
13:e beh. Han pratade väldigt mycket!!.
14:e beh. Han satt uppe i rullstolen när jag kom. Pratade mycket. Jag träffade en undersköterska: Hon hade märkt en markant förbättring när det gäller talet och han är ”med” mer än tidigare. Roligt!!
15:e beh. Han var pratglad som vanligt. Han sade några tydliga ord, verkade ganska glad, men hade en trött blick. Jag höll N-punkterna för CNS (punkter som aktiverar det centrala nervsystemet) 2 min per punkt (den vanliga tiden är 1 minut).
Jag skulle önska att fler människor i hans situation skulle få möjlighet att prova ansiktszonterapi. Metoden passar alla, men är speciellt lämpad för personer med neurologiska besvär som t ex stroke. Man stimulerar specifika sinnesnerver och hjärncentras funktioner när det gäller tal och språk, tuggförmåga, visuell- och hörselfunktion, tankeaktivitet, känslor och rörelse, inlärning och uppförande, minne, medvetande, koordination, lukt- och smaksinne. Metoden har dessutom en reglerande effekt på hela hormonsystemet samt flera andra funktioner.
Tilläggas bör att denne man fick sin första behandling ett drygt halvår efter sin andra stroke. Om azt sätts in som behandling så snart som möjligt och efter insjuknandet är möjligheterna mycket stora att åstadkomma förbättringar i tillståndet.
Om du vill ha kontakt med dottern: Ingrid Vikström, 070-732 03 25